1. |
||||
Jag kanske kan fråga dig om vägen
Hem till huset där jag bor
Jag gillar luften jag andas
Fast jag inte vet var jag står
Jag gillar träden och skogen
Näckrosorna och sjön
Nej jag är inte så mycket för krogen
Jag dansar hellre nykter i snön
Jag tycker du är fin som du är
Jag brukar se dig nere i affären
När jag står och väntar på bussen
Står jag och väntar på dig
För jag kan fråga dig om vägen
Fast du inte vet vart jag ska
Men så länge benen bär
Så länge jag får vara här
ref
Vi är de som väntat på regnet så länge
dom som sjunger när portarna stänger
Och vi är skuggorna som brinner på fasaden och marken
Dom som hör dörrarna gnissla i stormen på natten
stenarna som slipats av vinden
och sanden
Rosorna som torkat in i glaset och karmen
Vi är natten biten av torka och kyla
Vi är barnen som gråter i solen
Det borde finnas flera som du
så glittrande och vild
som virvlande vatten
som nästan aldrig fastnar på bild
Om du skrattar högt eller gråter
om det är snö eller regn
eller en vän som aldrig kommer åter
Om du vågar falla igen
Vi är de som väntat på regnet så länge
dom som sjunger när portarna stänger
Och vi är skuggorna som brinner på fasaden och marken
Dom som hör dörrarna gnissla i stormen på natten
stenarna som slipats av vinden
och sanden
Rosorna som torkat in i glaset och karmen
Vi är natten biten av torka och kyla
Vi är barnen som gråter i solen
© Trabant Sweden 2016
|
||||
2. |
Fri fågel
02:58
|
|||
Intro: Cmaj7 f# G Cmaj
Vers: Em Cmaj7 Am7 D
Refräng: Cmaj7 Em Am7 D
Vad du än säger
Hur mycket du än svär
Det kommer säkert att komma
Något gott ur det här
Så vad du än tänker
Var du än är
Du har kvar dina drömmar
Du kanske redan är där
Intro
Som ett grässtrå i vinden
Vi får böja oss ibland
Men vi kan sträcka oss mot himlen
När jorden åter är varm
Jag hörde dig på radion
Det var uniformer och blåljus och ett parkeringshus
Jag hörde dig på radion
Hur allting rasa och hur du tog dig tillbaka
Jag hörde dig på radion
Bakom Tunas bodega, det var lera och grus
Jag hörde dig på radion
Hur allting rasa och hur du tog dig tillbaka
Intro
Du körde i diket
Det var årets krasch
Du hörde inte skriken
Från ditt eget bröst
Nu är du fri som en fågel
Du svävar i skyn
Och söker svaret på gåtan
Men från en annan vy
Jag hörde dig på radion
Det var uniformer och blåljus och ett parkeringshus
Jag hörde dig på radion
Hur allting rasa och hur du tog dig tillbaka
Jag hörde dig på radion
Bakom Tunas bodega, det var lera och grus
Jag hörde dig på radion
Hur allting rasa och hur du tog dig tillbaka igen
|
||||
3. |
Gräsbrand Blues
04:05
|
|||
våra armar upp i ett snöblandat regn
det var längesen vi stod här nu sjunger vi igen
i röken från en sista eld i april
och marken ligger ännu naken och vild
och sjön var kallare än is
och fast dina händer skakar
så värmer de ändå så gott
på nåt vis
så gott på nåt vis
och allt föll på plats när vårgräset brann
dikena var fulla som du och jag ibland
och gatan blänker som guld i ett regn
dina ögon som längtar tillbaka hem
och mitt hjärta som vill kyssa din hals
men morgon när vi vaknar så minns vi nog ingenting alls
vi minns ingenting alls
vi är de nya andetagen
den där sköna känslan i magen
vi är stegen på trottoaren
de nya färgerna i staden
vi är fåglar i skyn
vi är sånger och vin
vi är kroppar och själar
och vi är läppar som menar
och det här är en gräsbrand blues
våra fötter i gräset i vårens sista frost
solen värmer och allt skakar loss
men den här tiden är så förbannat kort
och allting är över innan nån förstått
som en majblomma som kommer år efter år
och innan du vet något av så minns vi allt som om igår
vi minns allt som om igår
och det här är en gräsbrand blues
|
||||
4. |
Fule fan
04:16
|
|||
du ser hur jag sjunkit ihop
och att mina fötter trasats ner
ja du ser min rygg går böjd och
och jag saknar min friska kropp
medan du din fule fan som tar
med långa fingrar ja allt jag har
du når dit ingen når
du äger snart mina sista år
lala din fule fan
lala din fule fan
men här inne finns en pump som slår
så jag tänker nog fortsätta gå
så länge blodet rusar i min kropp
och min hjärna inte ger upp
men du din fule fan
du kommer kanske ikapp
jag sitter redan fast i ditt nät
och du äter du mig till din snaps
jag känner hunger
jag känner törst
du tror på under
men jag tror på oss
och jag lovar dig om vi bara
stannar till
och låter vingarna bära
oss dit de vill
men vem jag som klagar och svär
som får leva i denna vackraste värld
jag får tänka fritt så vitt jag vet
och jag älskar min blå planet
men vem är du din girige fan
du sitter snart på allt guld
du ska snart betala för allt du stulit
ja du ska sona din skuld
jag känner hunger
jag känner törst
du tror på under
men jag tror på oss
och jag lovar dig om vi bara
stannar till
och låter vingarna bära
oss dit de vill
lala din fule fan
lala din fule fan
jag känner hunger
jag känner törst
du tror på under
men jag tror på oss
och jag lovar dig om vi bara
stannar till
och låter vingarna bära
oss dit de vill
lala din fule fan
lala din fule fan
|
||||
5. |
Snö och minusgrader
06:14
|
|||
Den här visan den är till dig
jag skrev den i natt när jag låg tänkte på dig
ja du har ju startat om på nytt
och jag vet att du är glad för den tid som har flytt
men du säger att kärleken den kommer aldrig bli perfekt
den är kanske menad att vara lite falsk och defekt
och jag är rädd att du har rätt
för det här med kärlek det är fan inte lätt
Ref:
Jag minns våra promenader
i snö och minusgrader
och Jag var lika barnslig som kär
jag minns frosten från din mun
och att din jacka var för tunn
men vi ägde både tid och rum
vi gick kors och tvärs över gatan
vi värmde upp hela vintergatan
och allt vi sa det satte sina spår
det var som att vi gick här alldeles nyss
jag känner smaken av din kyss
fast det hunnit gå en herrans massa år
Nej jag sökte nog inte något entydigt svar
det vore nog lite naivt och kanske idiotiskt rent av
men kanske en bra början att man ser lite lycklig ut
att fejka och spela är kanske rätta vägen
du sa att vi skulle nog behöva typ en ängel som vakar över oss
någon som viskar i ditt öra att det är bara kasta loss
kanske någon som målar stegen framför dig som visar vart du ska gå
nån som pekar mot himmelen stjärnorna i det blå
Ref:
Jag minns våra promenader
i snö och minusgrader
och Jag var lika barnslig som kär
jag minns frosten från din mun
och att din jacka var för tunn
men vi ägde både tid och rum
vi gick kors och tvärs över gatan
vi värmde upp hela vintergatan
och allt vi sa det satte sina spår
det var som att vi gick här alldeles nyss
jag känner smaken av din kyss
fast det hunnit gå en herrans massa år
Jo förlåt men jag skrev ju några rader till
för det här var natten då jag inte kunde ligga still
och vi var många som sträckte upp våra händer för att komma till tals
hur vi än vände och vred så var det längtan som gav hals
någon sa att leva solitär behöver inte betyda fångenskap
det kan vara den viktigaste resa du har gjort i din egen sak
kanske den rakaste vägen mot topparnas topp
genom öken skogar och alla platser som ligger gömda i din kropp
Ref:
Jag minns våra promenader
i snö och minusgrader
och Jag var lika barnslig som kär
jag minns frosten från din mun
och att din jacka var för tunn
men vi ägde både tid och rum
vi gick kors och tvärs över gatan
vi värmde upp hela vintergatan
och allt vi sa det satte sina spår
det var som att vi gick här alldeles nyss
jag känner smaken av din kyss
fast det hunnit gå en herrans massa år
© Trabant Sverige 2016
|
Trabant Sweden
"Pop på svenska som skulle få Olle Ljungström att bli både avundsjuk och stolt på samma gång. Trabant från Stockholm skriver
smarta och gedigna låtar som växer för varje lyssning. Att de sjunger på svenska är ett väldigt lyckat drag, deras låtar blir väldigt direkta och går inte att värja sig mot."
~ Groove
... more
Streaming and Download help
If you like Trabant, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp